Skip to main content

Om att "beta av"

Som den logistikdrottning jag är - och även en sån som inte vill ändra på sånt jag redan har bestämt - så har jag en talang för att liksom "beta av". Och jag fixar och trixar med logistiken i mitt liv. Eftersom vi bor mitt i skogen och har vårt nätverk i Östersund - och det är 5 mil - så gör jag ofta så att jag bokar in mer än en sak - och ofta flera saker - då vi väl ska åka in. Och då mina vänner, då blir det ett flängande. Då blir ibland inte stadsbesöket så himla roligt - utan det blir mycket "beta av". Jag kanske har bokat in både en lunch med en vän, och ett läkarbesök, och kanske ska jag även skjutsa min älskade dotterdotter till dansen. Och kanske ska jag hinna på biblioteket för tiden för låneböckerna håller på att gå ut. Och så ska jag hinna träna också på gymmet.

Jamen du ser ju! Så här har jag hållit på väldigt mycket under livet. Men numera tänker jag - hur kul blir den där stadsdagen? Rusa runt som en tok, och inget blir roligt, bara ett flåsande mellan besöken. Jag har ett så roligt - eller snarare ett ganska sorgligt - minne från för länge sen, då jag nyss hade varit på massage, tagit en stund från jobbet. Det var mitt på dagen. Efter massagen satte jag mig i bilen för att åka till ett jobbmöte, och hade som vanligt bara några minuter på mej. Då ringde mobilen, och det var en god vän - min göteborgsväninna - som är väldigt duktig på att ge sig själv ställtid mellan upplevelserna och jobben. Nåväl - jag berättade för min väninna att jag varit på massage och hade säkert lite andan i halsen då jag sa att jag inte kunde prata vidare, utan jag var på väg till ett möte. Då sa hon det där oförglömliga som jag senare ofta har tänkt på och lett lite åt (sagt på klingande göteborgska):

"Men massagen då, ska du inte låta kroppen få njuta av den nu då? När ska du ta vara på massagen och låta den sjunka in och känna in den?"

För mig var det en helt ny tanke då, men idag är det en tanke som jag återkommer till ofta, då jag är på väg att "beta av", och därmed knuffa in alldeles för mycket i almanackan. Jag blev påmind igår, då jag såg att jag har bokat in en härlig frukost med Åreförfattarna i morgon i Åre - och sen hade jag bokat in ett möte med enhetschefen för Freds boende - i Östersund. Först fem mil västerut, sen 10 mil österut, och sen fem mil västerut då jag ska hem igen. Jodå - eftersom jag hade missat att skriva in det där stadsmötet - och kom på det efter att jag bokat Åreförfattarna - så nog tänkte jag "beta av" det i alla fall. Jajamen. Man får ju inte blotta sig, visa sig ostrukturerad eller svag. Ler!

Men en stunds eftertanke sa mig något. Ska du verkligen - sa rösten - inte njuta av förmiddagen med Åreförfattarna? Ska du verkligen vara den som måste åka därifrån först, byta spår i hjärnan, faktiskt kanske stressa lite för att komma i tid till nästa möte, och ha helt andra saker i huvudet inför det?

Självklart INTE. Jag prioriterade om - ringde ett samtal - och vem brydde sej om att jag ändrade på en bokad tid? Ingen. Och jag lösgjorde mej själv, gav mig själv tillåtelse att njuta av just EN händelse, ETT företagande, EN upplevelse. En i taget. Mötet i stan blir en annan dag och då kan jag fokusera på det med den uppmärksamhet som just det mötet behöver.

Var snäll mot dej själv och lägg in pauser. Många pauser, så många du har möjlighet att lägga in. Det är i pauserna vi hör och ser oss själva och våra behov. Och kan glädjas åt glädjeämnena och tänka ut hur vi ska ändra på det vi vill ändra på. Det är i pauserna vi återhämtar oss. Det gäller att inte bara kuta och kuta...

Idag är det 16 grader kallt här. Alla träd och hus har rimfrost, allt är vitt, och himlen är rosa ovanför trädtopparna. Världen är så vacker. Och jag ska åka till bibblan idag och botanisera ordentligt. Och sen ska jag krama mina barn och barnbarn. Så mycket jag får.

Kram från mej - och glöm inte - prioritera och rensa lite grann om du behöver. Det ger så mycket lugn och ro. Du hinner. /Maud

 

 

 

  • Träffar: 4532