Skip to main content

Jag har alltid hatat rutiner och föraktat rutinmänniskor!

Hej där!

När ordningen brister i mitt liv, då brister det mesta. Jag är oerhört beroende av mina morgonrutiner till exempel. För er som känner mig är det alldeles säkert tydligt att jag är en tvångsmässig överätare, eller en matmissbrukare som det också kan kallas. Jag kan bli alldeles besatt av att springa och småäta, och det är säkert oförståeligt för den som inte har samma sjukdom som jag. För en sjukdom är det! Jag minns så väl hur jag i yngre dagar tänkte: Jag beter mig precis som en alkoholist - fast med mat. Jag kunde tänka att - jag har ju klarat av så mycket - skrivit böcker, föreläst, studerat, jobbat i flera projekt - men detta enda tycks jag inte klara - matsituationen. Jag gjorde på den tiden inte kopplingen att det var en sjukdom - en beroendesjukdom som sitter i hjärnan, utan jag var arg på mig själv, bantade ständigt och lyckades ibland och misslyckades ännu fler gånger. Med åren har sjukdomen blivit svårare, och att "banta" är inte längre någon lösning för mig.

Jag är oerhört tacksam mot de änglar jag mött genom åren, mina läromästare - framför allt Bitten Jonsson - som lärt mig så mycket om sjukdomen - men även om mig själv. Idag vet jag att min sjukdom är allvarlig, men också att jag inte ska söka perfektion. Jag måste inte vara perfekt varje dag, jag piskar inte längre mig själv då jag misslyckas eller gör avsteg från min dagliga planering.

MEN - jag inser också att min dagliga planering, mina dagliga övningar och RUTINER!!! - är min frälsarkrans. Jag behöver verkligen mina rutiner. Det är när jag låter vardagen ta över med sina krav - eller mina egna önskemål - att duga, att höra till, att få stötta andra, att släppa in alltför många sociala upplevelser, att ha kul och göra allt jag vill - det är då jag faller. Och visst låter det väl härligt det där att få höra till och göra det jag vill. Ja - det är en paradox detta, att som vuxen kan jag tycka att jag nu kan göra vad jag vill med min dag. Jag är ju jättevuxen, jag är unggammal till och med. Men om jag ska hålla mig frisk, så kan jag inte tillåta mig att göra vad jag vill under dagen. Jag kan åtminstone inte göra allt jag vill. Därför att först måste jag tänka på min sjukdom, precis som alla andra som har sjukdomar. En person med diabetes t ex, måste först tänka på hur han/hon ska göra med sin diabetes under dagen, för att klara av det.

Det är samma sak för mig. Först måste jag göra mina morgonrutiner. Jag kan avslöja för dej att jag alltid då jag vaknat har fått en snabb impuls att gå upp och äta. Om så klockan har varit 3 på morgonen, så har sjukdomen slagit till. Upp och ät! Det som har hjälpt mig när det gäller den impulsen, är att jag tog ett medvetet beslut att aldrig äta frukost före klockan 8. Det beslutet har inneburit en stor lättnad för mig. Jag håller mig till det. När jag vaknar kl 5 eller kl 6 och impulsen kommer, har det alltid blivit en stressrusning genom kroppen. Idag händer inte det. Okej - tanken kan komma idag också, men jag tänker genast: Maud - jag behöver inte äta före klockan 8. Jag vill inte äta före klockan 8. Och då slappnar jag av, jag kan t o m somna om. Det blir lugnt inom mej. Jag behöver ju inte rusa upp och äta. Det låter som en enkel lösning som vem som helst alltid kunde ha hållit sig till. Men det enkla är ofta det svåra i en beroendesjukdom. En person sa en gång: Jamen endera vill du ju vara tjock eller också vill du vara smal. Det är bara att välja! Ja, tänk om allt var en enkel viljesak!

Viktigt för mig är också att ringa in på ett oa-möte = Overeaters Anonymous. Det sätter tonen för min dag, att ringa en kortis på morgonen - mötet omfattar en kvart. Där möter jag andra i samma situation, som berättar om sina problem men också om lösningar. Jag läser utvecklande texter ur några böcker jag skaffat, och jag skriver varje morgon mina Morgonsidor. Det är inte stort och svårt alls, utan handlar mest om att jag överlämnar min dag till HK (min Högre Kraft, eller HuvudKontoret som jag respektlöst också kallar det. Eller Gud eller mitt eget Huvudjag - var och en av oss har sin egen bild av den egna frälsaren.  En sak jag alltid skriver om i mina Morgonsidor, handlar alltid om tacksamhet. Jag har mycket att vara tacksam för och att påminna mej själv om det skapar ett gott innehåll i varje dag. Mina tankar skapar min framtid! Idag är jag tacksam över att jag fått vakna till ännu en dag, att jag kan gå och använda mina ben, att det är lite svalare ute, att jag har påbörjat en målning som har potential att bli bra och att jag ska få träffa mina systrar idag. Sen brukar jag skriva det som faller mig in - och för mig är det viktigt att sätta ord på papper. På det sättet ser jag ibland mina tankar och mina egna processer lite tydligare.

Och sen är det ju meditationen. Det har jag svårt att genomföra men hittills har jag haft god hjälp av youtube. Där finns korta och fina ledda meditationer som ger mitt splittrade inre lite ro.

Idag har jag delat med mig av något jag aldrig tidigare delat offentligt. Det är ju skamligt att vara överviktig, det vet vi ju alla. Och jag får ibland kommentarer som: du måste nog ta hand om dej lite bättre. Hej - det är ingen nyhet för mig. Jag vet. Jag har kunskaperna. Och jag arbetar varje dag för att sköta om mig så gott jag kan och jag blir allt friskare. Men det tar tid. Förändring tar tid. Och idag mår jag bra. Jag har delat en bit av mitt liv med dej och det tog emot. Men nu är det gjort och jag känner mig nöjd och glad och jag vet att öppenhet och ärlighet leder till ännu mer tillfrisknande från sjukdom. Mina morgonsidor kom på pränt här på bloggen idag, min tacksamhetslista är skriven och klockan är över 8. Så nu går jag ner till köket och äter mina ägg och min tomat. Och sen blir det promenad till brevlådorna och tillbaka.

Kom igen - erkänn att jag är fantastisk. Jag som alltid har hatat rutiner - jag överlever tack vare mina rutiner. Tack för ordet - och kram på er allihop därute som jobbar på - var och en i sina egna trasselsuddar - eller fantastiska rätlinjiga liv. Idag lever vi på som aldrig förr! Kram igen från vännen Maud

 

  • Träffar: 5088