Att leva är så spännande att det inte finns mycket tid över för annat

Skriven av Maud Deckmar . Inlagd i Blogg.

Hej igen! 

Har det hänt dej också att du tänkt att det skulle vara skönt att bara lämna allt, åka iväg till en öde ö och bara "vara"? Ingen skulle komma med krav, ingen skulle förvänta sej nåt av dej. Absolut, säger du nog - och jag har också känt det. När jag haft en deadline att passa, när barnen var sjuka eller gnälliga, när bilen fick bogseras hem, när jag bråkat med mannen, när ingen fattade nånting... Men en stund efter mina tankar på den där öde ön, fortsatte jag plikttroget att laga köttfärssås och spaghetti, hjälpa nån med läxorna eller, torka av en snorig näsa eller hålla i den där brädan som skulle sågas. 

Kanske gjorde jag en liten paus, kanske frågade jag mig nån gång lite uppgivet vad dom andra skulle ta sig till om jag inte fanns där. Men varje gång - verkligen varje gång - insåg jag ganska snabbt att jag var glad över att jag faktiskt fanns där. Och det var ganska fantastiskt att det var till mig min älskade familj sökte sig till mig när de behövde något. Det är i sanning magiskt att jag ha fått vara så pass betydelsefull för min älskade familj. Det tillhör livets magi och gåtfullhet detta, att vi får betyda något för varandra. 

Nu har jag ett annat liv. Mina barn behöver mig inte längre. De klarar sig själva nu, och det är som det ska vara. Jag är glad att deras liv kommit till lösningar på olika sätt. Och det är fel att säga att de inte behöver mig. Det är i praktiken de inte behöver mig. De lever sina liv själva på ett alldeles utmärkt sätt. Men känslomässigt behöver de mig hela livet - vi behöver varandra hela livet. Det är en annan sak. Idag har jag mycket tid att tänka. Jag pratar med vänner i min egen ålder. En del ängslas över vad som ska hända härnäst, över hur många i vår ålder som blir sjuka och dör. Och det är visst och sant att min - och deras - framtid idag är kortare än den nånsin har varit. Det mesta ligger bakom oss. 

Jag har också ängslats ibland, och kommer troligen att göra det igen. Men jag har också aktivt tagit ett beslut att leva varje dag och se vad som händer härnäst. Likaväl som det bästa redan ligger bakom mig - så kanske det bästa även ligger framför mig? Verkligheten uppenbarar sig dag för dag, timme för timme, ett hjärtslag i taget. Jag behöver inte de där stora drömmarna jag hade som ung. Det är lockande nog att leva och älska livet. Idag är jag tacksam för att jag får vara här och vara med. Det ska bli spännande att se vad som händer idag! Hjärta till dej/Maud