En sked för morbror Fred

Jenny Jejlid

Utgivningår 2007

ISBN 978-91-633-1586-2

”Jag tror fortfarande inte att jag riktigt vilat färdigt från barndomen. Jag undrar om jag någonsin kommer att göra det. Vila färdigt. Vakna upp en morgon och känna att nu är all kraften och orken jag förlorade under de där åren återhämtade, nu har jag fått tillbaka min ursprungsenergi igen. Det sägs att det inte går att ta igen förlorad sömn. Så är det nog.”

I ”En sked för morbror Fred” berättas historien om hur det är att växa upp som lillasyster till en autistisk och utvecklingsstörd bror. Det handlar om när det onormala blir normalt, kärlek och hat, skam och skuld och känslan av att vara annorlunda. Men också om vägen vidare.

Visa artiklar >>

Bokhandel: Förlagsnettopris gäller
Pris för privatpersoner: 98 kr inkl moms. Frakt tillkommer.

Önskas boken signerad, ange detta i kommentars-rutan.

Beställ:

Ur Länstidningen, Östersund:

17 december 2007, text: Åsa Eriksson Ahnfelt:

”Jenny skrev boken som hon själv skulle ha behövt läsa”

"En sked för morbror Fred" är en sådan bok som Jenny önskar att hon själv fått läsa under sin uppväxt.

– Då visste jag inte att jag hade behov av det, men nu efteråt förstår jag hur värdefullt det hade varit att få läsa om andra som var i samma situation som jag.

Fred är Jennys storebror, så han fanns där när hon föddes. Han var en självklar del av hennes liv redan från början, och som liten reflekterade hon inte över att något var fel.

– För mig var ju det onormala normalt, jag visste inte om något annat. Det tog mig många år att komma till insikt om hur olik min uppväxt var de flesta andras.

I boken skriver hon:

"Två veckor innan jag föddes fick Fred sin diagnos. Den var dubbel. Han var både och autistisk. Han reagerade ofta tvärtemot hur vi andra skulle ha reagerat i en given situation. Blixtsnabbt kunde han klättra högst upp på bokhyllan i vardagsrummet. Sedan låg han lutad över hyllkanten och tittade ner, medan han skrattade hysteriskt. Det där skrattet bottnade nog egentligen i rädsla, eftersom det utlöstes av situationer han inte riktigt kunde hantera. Fred kunde lägga handen på den heta spisplattan och sedan hålla den kvar där. Han gjorde inget försök att rycka undan den. Signalerna till hjärnan fungerade helt enkelt inte som de skulle. Någonstans blev det kortslutning. Då stod han där, hysteriskt skrattande. En fånge i situationen."

Fred var centralpunkten i familjen. Varje steg övervakades och Jenny tyckte att allt som gjordes och sades handlade om honom. Men med det lilla barnets anpassningsförmåga fann hon sig snabbt i den rådande situationen.

Hon lärde sig att hålla sig undan när Fred var som vildast, att inte lämna sina grejer framme så han kunde få tag på och förstöra dem. Hon vande sig vid att bli luggad och till och med släpad över golvet i håret ibland. Och hon var noga med att ta vara på de stunder av lugn och ro som hon kunde få tillsammans med sina föräldrar när Fred var borta några timmar på elevhem.

Fast så småningom kom tröttheten smygande. Och bitterheten över att livet blev som det blev. Jenny insåg att hon nog fått för lite utrymme för sig själv och sina egna behov. Att hon hade haft så fullt upp med att vara Freds syster, så att hon inte hann med att vara sig själv.

– Det är så lätt att fastna i en roll. Jag var duktiga Jenny som inte fick flippa ut. I min roll låg att kompensera mina föräldrar för att Fred var så jobbig. Då måste jag vara desto snällare.

Sådana mönster är inte lätta att bryta, och Jenny säger att hon fått kämpa hårt med sina duktighetskrav.

– Det är en jättelång process, och jag vet inte om jag är klar med den än.

När Jenny skrivit sin bok har hon varit noga med att inte väja för det svåra, och familjen har stöttat henne helhjärtat.

Ur Östersunds-Posten:

2 februari 2008, text: Sarah Green

”Jenny skrev en bok om sig och sin bror”

Jenny Jejlid har skrivit en bok. ”En sked för morbror Fred” heter den och handlar om hur det är att växa upp med en gravt utvecklingsstörd och autistisk bror.

/…/ Den främsta målgruppen är syskon som växer upp under samma förhållanden som Jenny gjorde, men boken kan även användas i utbildningssyfte.

Det har tagit många år att mogna och få den distans till livet och till sin barndom som Jenny behövde för att kunna skriva sin bok.

- På ett omedvetet sätt tror jag det krävdes att jag själv fick barn.

”En sked för morbror Fred” var en självklar titel som säger ganska mycket. Mina barn kan inte träffa sin morbror ännu. Fred blir stressad av små barn och kan tappa kontrollen. Därför lever han än så länge bara i deras huvuden och vid varje middagsstund. Mitt äldsta barn tar alltid en sked för morbror Fred.

Ur Aftonbladet Söndag:

16 december 2007, text: Hanna Radtke

”Jenny växte upp med en autistisk och gravt utvecklingsstörd bror”

För att bearbeta minnena från barndomen har Jenny skrivit boken ”En sked för morbror Fred”

- Jag grät och grät när jag skrev den, det var förlösande. Men det var inte bara för mig själv jag gjorde den. Jag vill belysa de osynliga syskonens situation. Jag hoppas att den kan komma till hjälp för föräldrar och syskon i samma sits som vi var.

Vilken hjälp önskar du att du hade fått som barn?

- Det är svårt att säga, men kanske stöd från en annan vuxen. /…/ Sedan tycker jag att stödgrupper för barn och ungdomar som är syskon till utvecklingsstörda är toppen. Att få träffa andra i samma situation är viktigt för att kunna läka själv.

- Känner du dig som ett offer?

Absolut inte! Jag har gått igenom offerfasen och visst hade jag kunnat välja att stanna i det jobbiga. Men jag valde att kämpa istället och skriva en bok. Nu kan jag se att det är en gåva, det jag upplevt. Jag tar inte livet för givet.