Jag tror fortfarande inte att jag riktigt vilat ut från barndomen. Jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det heller, säger Jenny Jejlid, 29 år och syster till Fred, 32. 

Fred som är hennes storebror. En storebror som hon älskar, men som hon också hatat. En storebror som hon inte kunde bjuda på sitt eget bröllop eftersom han inte klarar att befinna sig i stora folksamlingar. En storebror som är morbror till hennes två små barn, Alexander och Lovisa, men som aldrig träffat sitt yngsta syskonbarn. Fred klarar nämligen inte höga ljud och oförutsägbarhet, beteenden som är ganska symptomatiska för små bebisar. När Fred var fem månader gammal började föräldrarna misstänka att sonen var annorlunda.

- Mamma tyckte att hon hade svårt att få kontakt med honom. Han mötte sällan hennes blick och var sen i utvecklingen. Han vände sig till exempel inte som andra barn gjorde i hans ålder, berättar Jenny. Men det skulle dröja tills Fred var två och ett halvt år innan han fick diagnosen ”utvecklingsstörd med autistiska drag”. Två veckor senare föddes Jenny. 

Det märktes snart att Fred inte riktigt kunde hantera att ha ett litet barn i närheten och snart blev hans utbrott allt värre.