Föreningen Autism ger ut en tidning som heter Ögonblick. I det senaste numret som kom strax före jul, finns en artikel med - som jag skrivit. Bild på mej och Fred - ett gudabenådat ögonblick då tiden stod stilla. Ett särskilt ÖGONBLICK!

För ibland står tiden stilla då vi träffas. Då Fred är i sig, då hans ögon är medvetna och då han ser rakt in i mina ögon. Då han kanske kommer nära och ställer sig näsa mot näsa med mig. Ögon nära och rakt in. Kanske till och med ett par armar runt min rygg - inte alltid - men ibland. Så ljuvligt.
Eller dom där gångerna då han kommer från köket med en kaffekopp i näven och ett spjuveraktigt leende. "Sätt på pannan, morsan - jag är kaffesugen!" Jag förstår nog okväden visa emellanåt! Då är vi också nära - och den där närheten är så läkande och lägger sig som balsam över alla de andra gångerna. Min Fred.
Och kanske har det också att göra med mig - att jag också är i mig själv mera ibland - då jag har både tid och frid. Och att han känner av det - för han är så känslig för stämningar min Fred. Och vem är inte det!

Några varma tankar om närhet en iskall januaridag.
Minus 24!
Värmebölja från vännen Maud