Jag bloggar igen!
Ibland är det ofrånkomligt att ta en paus. Jag har haft en bloggpaus som kanske några har märkt. Fick ett nytt jobb, blev trött, tappade sugen... Men är det inte ganska härligt egentligen att det aldrig är för sent att ta upp tråden igen, och fortsätta... Så - här är jag! Jag fick ett underbart mail igår som gjorde mig så glad!!! Tack kära V! Här följer det:
"Jag heter V och sitter här med tårarna strömmande utmed kinderna. Jag har precis läst sista meningen i er, Freds och din, bok. Jag är både glad och rörd över boken. Många av dina känslor och tankar känner jag så väl igen. Det har känts skönt att veta att det finns fler än jag som haft de hemska tankarna men att kärleken till barnet ändå har varit så mycket starkare. Och det sista kapitlet, där du frågar dig och anklagar dig själv för att inte ha gjort tillräckligt... Hur många gånger har jag inte själv gjort detta? Tack än en gång för att du låtit mig få läsa hur en mor kan uppleva denna underbara glädje att ha ett barn som utmanar oss men också den sorg och tunga arbetsbörda det också innebär. Jag kommer att bära med mig boken många år framöver. Ett stort tack till Fred som varit med på tåget!"
och då vill jag säga TACK KÄRA V, för att du skrev så omtänksamt och varmt till mig. Och för att du hälsade till min Fred, för han är ju liksom essensen i alltihop. Utan honom hade det inte blivit några Fred-böcker. Jag är så glad att boken har fått vara till nytta, för det var ju precis det som var målet. Att som förälder få känna igen sig i andra, att få hjälp att sätta ord på känslor och upplevelser. För det vet jag är viktigt, viktigt!
Nu är jag nyss hemkommen från Barcelona och en skrivarvecka - ny bok på gång, men det tar ända till nästa höst innan den utkommer... Skrivarprocesser är långa! Kram alla vänner! Maud
