Fred fyller år
I dag fyller Fred år. Varje år vid den här tiden fylls mina tankar av hur det var en gång för länge sen. För 34 år sedan hade jag värkar vid den här tiden, när jag sitter och skriver. Ett litet liv var på väg till oss. Som vi hade längtat, jag och Staffan. De små kläderna låg färdiga, den lilla korgen var klädd och klar. Nu fattades bara innehållet, vår bebis.
Så kom han, kl 1904, den efterlängtade. 53 cm lång och 4040 g tung. Massor av svart hår och stora blå ögon. Mjuk, ljuvlig, varm, doftande. Vår egen prins, han var sötare än någon annan på avdelningen, ja - än någon annan någonsin i hela världen förstås! Inte var det meningen att han skulle heta Fred, det var bara något vi skojade om då han låg i magen - men när han väl föddes blev det omöjligt att ändra. Det kom en Fred. Allt var väl, han åt och sov och växte. Vi väntade på att han skulle börja le, börja jollra, börja sträcka sig efter saker... men tiden gick och allt sådant lät vänta på sig.
Med tiden visade det sig att Fred inte kom med fred, utan med kaos och oro i lägret. Livet ställdes på högkant, ingenting stämde längre. En marsdag då han var 2½ år kom diagnosen, utvecklingsstörd med autistiska drag. Jag visste inte alls vad utvecklingsstörning var, mer än att jag hade sett några udda människor på stan. Ordet autism hade jag aldrig hört.
Men senare har jag lärt mig. Dels blev jag tvungen - dels vaknade både mitt intresse och min vilja till kunskap. Och Fred kom till slut med fred - med omfattande fred och frid. När den stora kampen till slut avtog i mitt och familjens yttre liv och vardag, och när den stora kampen till slut lugnade ner sig även i mitt bröst - då kom freden.
Inte finns den varje dag hos mig, visst kämpar jag för min son igen och igen när det behövs - utan tvekan. Men den mentalt utbrännande kampen, den har lagt sig. Jag går inte runt i beredskap hela tiden, utan jag kan vila mellan varven. Fred och jag och hela familjen kan skratta tillsammans idag, vi kan vila i oss själva och i varandra. Det har inte varit någon lätt väg att gå, men den har varit värd varje steg.
Tack älskade son för alla dagarna, tack för sorgen och tack för glädjen, tack för att du finns i mitt liv.
Grattis älskade son på 34-årsdagen!
Mamma
