Lars som jobbar som personal hos Fred, skjutsade hem Fred idag. Hem kom en lycklig och glad kille, som jublade högt och skrattade när han kom. Ögonen var ljusa och varma och han har frågat mig ganska många gånger nu - om han verkligen ska sova hemma inatt. - Jaadå, Fred, svarar jag varje gång! Fred ska sova hemma heeeeela natten hos mamma och pappa!



Då springer han iväg ett varv i rummen, med glädjen lysande i ögonen. Tänk att våran kille blir så glad över nåt så enkelt som att komma hem och sova hos oss gamlingar. En sån tur att vi har Fred, att han fortfarande vill komma hem och vara med oss. Så lyckliga vi är över det.
Ibland har det känts mycket, att orka med att han inte som vuxen har ett "normalt" vuxenliv. Att han är så beroende av oss, av att vi ska orka bjuda hem honom. Men till största delen känns det idag så härligt att han vill komma, att vi får vara med och glädja honom med så små händelser som en helg här hemma.
Min goda vän Harriet ringde mig idag. Hon har också en son som bor i gruppbostad. Han brukar komma hem till sina föräldrar varje lördag. Idag berättade hon att han inte skulle komma hem idag, eftersom hon och hennes man skulle bort på middag.
När hon talade med sonen tidigare i veckan om detta, sa han till sin mamma:
- Längtar 14. (Han längtade till den fjortonde mars, då han ska få komma hem i stället.)
Jag tror att Fred också längtar ibland, ja, ofta och många gånger. Men han har svårt att förstå tid, så det blir svårt att berätta hur många dagar som är kvar till nästa gång vi ska ses. Tid är svårt. Hur mycket tid går det på en vecka? Ja, inte kan han förstå det. Och ibland går ju en vecka fort och ibland går en vecka sakta.
Men längtar 14, det gör nog Fred ofta.
Och jag med.
Men just nu är han här, jag hör hans nöjda små brummanden nere från köket. Och han vrider och vänder på sin trygghetskloss i handen.

Kram
Vännen Maud