Jag blev så glad över Amelia nummer 6
Jag träffade Jessica häromkvällen. Hon berättade att hon läst Amelia och sett mitt namn. Jag blev förstås nyfiken - men hon berättade inget. Nej, sa hon - jag kommer förbi med tidningen så får du se själv!
Igår fick jag den. Amelia nummer sex från februari 2009. På sidan 101 fanns boktipsen. Där tipsade man om en bok som heter: "Daniel pratar inte" av Marti Leimbach och utgiven av Wahlström och Widstrand. Jag citerar: Att få ett autistiskt barn är en av de tuffaste utmaningarna man kan ställas iför som mamma. Böcker är till hjälp och stöd för dem som drabbats och vi andra får en chans att förstå hur det känns genom att läsa. Men "Daniel pratar inte" är alltför träigt skriven för att gripa tag. Läs hellre "Stjärnor, linser och äpplen" av Susanne Schäfer eller "Freds bok" av Maud Deckmar, böcker om autism från 90-talet som finns på biblioteket om du har tur.
Slut citat.
Men gissa om jag blev glad. Tänk att redaktören på Amelias boksida kände till Freds bok! Tack - jag vill ju att mina böcker ska spridas. Och nu på morgonen fick jag också mail från en läsare som skrev att min nya bok Ärrvävnad är så bra och att den bör spridas till all omsorg i Sverige.
TACK igen!
Det har ju givetvis fladdrat rejält i magen då jag skulle släppa boken ifrån mig - då inbjuder jag ju givetvis till tyckande av vem det vara må... Men så är det ju när man publiceras.
Nu är jag så glad idag över de här glada tillropen och så går jag ut i världen med kärlek och tillförsikt.
Det räcker till dej också!
Kram Maud
