Världsautismdagen uppmärksammades i Östersund
I torsdags - den 2 april 2009 - var det världsautismdagen. Föreningen Autism i Jämtland hade lagt ner stor energi på att den dagen skulle uppmärksammas - och de lyckades väl. Ulla och Marie hade affischerat och skickat pressreleaser - och uppslutningen till kvällsföreläsningen på Länsbiblioteket blev därefter!
Det kom så många att fler och fler stolar ställdes fram - och till slut var salen full. Jenny bjöd på första halvan av kvällens föreläsning då hon berättade om sina upplevelser av att vara syster till en bror med autism. Hon berättade om stunder då hon inte orkat älska sin bror - då pianospelandet under hennes barndom fick henne att ligga vaken med händerna för öronen och bara önska att natten skulle ta slut. Hon berättade om skam och skuld över att inte alltid älska - att önska att han skulle försvinna ibland - men hon berättade även om sin längtan och kärlek - hur hon idag känner sig hel då hon möter sin bror.
Efter pausen berättade jag (Maud) om min nya bok Ärrvävnad, och om livet som förälder. Om Fred som är vuxen idag och bor i egen lägenhet i gruppbostad, om hans liv med personal, om goda upplevelser och om en del mindre goda. Sammanvävt med detta berättade jag om min livsväg - om att bli äldre, att våga möta svåra tankar, t ex om att önska att Fred ska ha det bäst av alla, att han ska vara lycklig varje dag - varje stund - men också att förstå att till slut måste även han tillåtas ha en vardag som är "tillräckligt bra" - det måste räcka. För även mitt liv tar slut en dag - och även jag måste få leva och göra några av de saker jag alltid velat göra. Det handlade om att "släppa det där taget" - och det handlade om frågor om döden - om att jag troligen dör före Fred - de svåra tankarna som kan komma då. Men också om den otroliga kunskap och kärlek jag fått uppleva tillsammans med vår härlige, outtröttlige son.
Under pausen och även efter föreläsningen kom många fram och berättade om sina egna livshistorier. Tack alla ni som berättade - jag tänker än en gång på hur viktigt det är att vi berättar för varandra - att vi får spegla oss i varandra - först då kan vi läka - först då känner vi oss mindre ensamma.
Ni som ville höra av er - välkomna!
Allt gott!
Maud
Det kom så många att fler och fler stolar ställdes fram - och till slut var salen full. Jenny bjöd på första halvan av kvällens föreläsning då hon berättade om sina upplevelser av att vara syster till en bror med autism. Hon berättade om stunder då hon inte orkat älska sin bror - då pianospelandet under hennes barndom fick henne att ligga vaken med händerna för öronen och bara önska att natten skulle ta slut. Hon berättade om skam och skuld över att inte alltid älska - att önska att han skulle försvinna ibland - men hon berättade även om sin längtan och kärlek - hur hon idag känner sig hel då hon möter sin bror.
Efter pausen berättade jag (Maud) om min nya bok Ärrvävnad, och om livet som förälder. Om Fred som är vuxen idag och bor i egen lägenhet i gruppbostad, om hans liv med personal, om goda upplevelser och om en del mindre goda. Sammanvävt med detta berättade jag om min livsväg - om att bli äldre, att våga möta svåra tankar, t ex om att önska att Fred ska ha det bäst av alla, att han ska vara lycklig varje dag - varje stund - men också att förstå att till slut måste även han tillåtas ha en vardag som är "tillräckligt bra" - det måste räcka. För även mitt liv tar slut en dag - och även jag måste få leva och göra några av de saker jag alltid velat göra. Det handlade om att "släppa det där taget" - och det handlade om frågor om döden - om att jag troligen dör före Fred - de svåra tankarna som kan komma då. Men också om den otroliga kunskap och kärlek jag fått uppleva tillsammans med vår härlige, outtröttlige son.
Under pausen och även efter föreläsningen kom många fram och berättade om sina egna livshistorier. Tack alla ni som berättade - jag tänker än en gång på hur viktigt det är att vi berättar för varandra - att vi får spegla oss i varandra - först då kan vi läka - först då känner vi oss mindre ensamma.
Ni som ville höra av er - välkomna!
Allt gott!
Maud
