Fred har klappat en häst
Påsken är över. Jag har varit ute mycket i solen, träffat släkt och vänner, varit med på en pimpeltävling och dessutom deltagit i en hattparad. Jag har helt enkelt haft jättekul!
Och varje dag har jag tänkt på att inte Fred fick komma hem den här påsken, inte en enda dag på hela hela påsken. Samvetskval? Jodå, mammasamvetet skrek emellanåt. Men jag lät det vara så.
Att det gick så bra att ta Fredledigt i påsk berodde nog mest på de mentala bilder jag fick från Freds personal. Jag skickar en glädjens tanke till Robban och Eva som jobbat i helgen. Robban som sa:
- Du har en härlig son du Maud, du skulle se hur glad han är just nu! Han har skrattat och glammat alldeles väldigt här!
Och sen berättade Robban om besöket på hästgården, och hur Fred till slut klivit upp i en sulky och åkt en bit tillsammans med Eva - innan han ville kliva ur och gå tillbaka. Och jag fick höra vidare om hamburgermiddagen, och dagen efter om grillning och kolbulle och vilken bra minglare min kille är när han är på det humöret.
Det känns gott att jag fick ha lite ledigt (och delta i lite stollerier som en rolig hattparad) - och att veta att Fred haft det bra - samtidigt. Det var tillåtet att vi båda på var sitt håll hade att göra!
Att vi inte ses varje vecka innebär ju inte att vi inte tycker om varandra. Men vi kan ha det bra på varsitt håll ibland och det är också tillåtet. Fast samvetskval har jag - och det får jag nog leva med. Så är det nog att vara förälder.
Allt har sin tid.
Och det får vara så.
Kram Maud
