Sköna söndag med ny säng och halleluja-moments
I skolan fick Fred lära sig ett sätt att särskilja helgdagarna, hans "fröken" Ann-Marie pratade alltid om "lediga lördag" och "sköna söndag". Vi i familjen anammade det och idag är det alltså en sån där "sköna söndag".
Fred ska få sin nya säng idag. Hans pappa och jag har hjälpt till att köpa en ny säng åt honom, 120 cm bred - lite större säng för en vuxen karl. Och nu har hela Freds lägenhet fått ny "stajling". Det senaste året har han köpt ny soffa (med bäddmöjligheter så morsan kan sova över...), nytt soffbord, ny matmöbel, ny snygg bokhylla. Och nu kommer sängen och snart det nya överkastet.. Fred har ett snyggt hem och det är han så värd. Men hur fint vi än hjälper honom att göra - så är nog ändå favoritplatsen framför synthen.
Där spelar han dagligen, ställer in knapparna på de instrument- och taktval han gör och sen spelar han med. Personalen Lars - som själv är en musikalisk man - har ofta berättat om Freds sätt att spela. Lars är övertygad om att han kan utläsa Freds mående i hans musik. När musiken är lätt och ljus är Fred glad - men det kan också hända att musiken är mörkare och mera melankolisk.
- Idag håller jag kollen lite extra, säger Lars då - Fred är inte riktigt glad.
Men Fred har fler sätt att uttrycka när han är glad eller ledsen. Han har sina pictogrambilder som fungerar riktigt bra. För någon vecka sen då jag var och hälsade på honom pekade han efter en stund på bilden "ledsen". Givetvis blev jag ledsen också och undrande - då jag inte kunde få veta VARFÖR han var ledsen. Alla dessa VARFÖR som jag aldrig får svar på - de som han inte kan berätta om - det är en sådan känsla av maktlöshet. Och jag kan tänka mig hans maktlöshet i de situationerna - även om han har lärt sig att chansen är liten att vi utanför förstår. Älskade son. Kanske blev han den gången besviken på något jag sa, kanske för att han inte kunde få följa med mig hem, kanske för att jag inte skulle stanna så länge... kanske för något annat. Ibland tycker jag att vi lever i en detektivhistoria... Men det innebär inte att vi ger upp. För tänk dom där gångerna då vi lyckas förstå, då Freds ansikte lyser upp och strålar och jag till och med kan få en kram. Halleluja-moments finns. Kanske tänker Fred:
- Halleluja - det finns hopp för morsan. Hon fattade!
Nu ska jag gå ner och hjälpa till att slå plast om sängen så den inte blir smutsig på släpvagnen. Snart åker vi. Sätt på kaffet, Fred!
Kram - önskar er alla en skön "sköna söndag"!
Maud
