Att skrapa på människors hjärtan
Jag ville verkligen skriva Freds bok, som jag gav ut 1998. Fred var nog bara 3 år då jag första gången tänkte, att detta skulle jag vilja skriva en bok om, så jag hade planerat den länge. Skriva – det hade jag egentligen alltid gjort, allt från dagbok till noveller och utkast till barnböcker. Jag hade talang, det visste jag – men att ha talang är en sak – att göra något av den är en helt annan. Och jag ville! Verkligen!
Så jag började med att plugga. Jag hade gått någon enstaka skrivarkurs, men så beslöt jag mig för att på allvar ge skrivandet en chans. Det innebar att jag under två år i mitten av 90-talet pendlade till Sundsvall och Härnösand, där jag läste Kreativt skrivande vid Mitthögskolan. Kan man då lära sig att bli författare genom att gå skrivarutbildningar? Kanske blev jag inte författare på grund av min utbildning, men det jag lärde mig var att bli en mycket mer medveten skribent. Jag lärde mig att skrivandet är en lång process i olika steg och lager, jag lärde mig att tänka utifrån läsaren, att fundera över vad jag önskade uppnå, att bli tvungen att ”kill my darlings” och så mycket annat som var värdefullt. Men allt detta räckte inte för att skriva en bok, utan det gjorde jag, med mina upplevelser, mina erfarenheter, min talang – och mina kunskaper. Och nu hade jag mycket mer med mig i ”ryggsäcken”.
De här minnena kom för mig härom veckan, då jag mötte en person som kommenterade Freds bok så här:
- Det märks att du har utvecklats när jag läste din senaste bok, Ärrvävnad. Då du skrev Freds bok hade du inte tänkt mycket! Då skrev du bara av dej!Jag lät det passera för om jag berättat ovanstående hade det bara låtit som något slags försvar. Men jag tänkte – om hon bara visste. Eftersom jag skrev boken då Fred var 22 år, hade jag givetvis kommit en bit i min förståelse för våra liv och det vi varit med om. Givetvis var jag därför djupt frestad att lägga till analyser och senare insikter, då jag skrev om Freds tidiga barndom. För jag förstod att det skulle komma människor som skulle anse att det var en enkel bok. Men jag bestämde mig för att inte ha med några analyser och insikter i den boken. Freds bok skulle handla om känslor. Jag ville nå ut till människor och söka förståelse för föräldrar och även för människor som var som Fred. Och för att nå en så djup förståelse som möjligt ansåg jag att enda sättet var att skrapa på människors hjärtan – så att de själva skulle få en möjlighet att KÄNNA. Det går inte att uppleva själv genom att läsa om andra, men jag försökte komma så nära som möjligt.
Därför är Freds bok skriven helt utifrån känslor. För att jag ville att läsaren skulle få uppleva och känna själv. Jag har fått så mycket respons från föräldrar som känt igen sig, och från personal som sagt att den här boken skulle de ha haft nytta av att läsa ”för länge sen”. Så jag är fortfarande glad över mitt beslut att skriva som jag gjorde.
Kram /Maud
