Freds behov eller mina?
Gomorron - söndagsmorgonen är lika ljusblå igen som sist jag satt här... Jag tycks ha en förkärlek för morgnar, jag vaknar tidigt, läser lite och skriver lite - så många morgnar jag hinner. När jag vaknar blir jag glad och tänker att - äntligen morgon, vad roligt, en ny dag, vad kan jag göra av den här dagen? Det har inte alltid varit så - och därför är det dubbelt härligt nu, då min glädje infinner sig så snabbt, när jag får vakna med glädjen inom mig. Tack!
Jag har skrivit mina morgonsidor (ni som läst Julia Camerons böcker vet vad jag pratar om), och då kom ämnet för mitt blogginlägg seglande till mig. Jag kanske har skrivit om det förut, men för mig blev det nytt igen. Fred hade för några år sedan en personalgrupp som bestod av enbart män. Det berodde på att Freds utbrott och aggressioner då var vanliga, och kvinnor var rädda för att arbeta hos honom. Det blev också något slags kultur så småningom, att det endast var män som sökte sig dit, även när tiden gått och mycket förändrats. Men en gammal sanning kan dröja sig kvar länge. Den här manliga personalgruppen var duktig på att ordna aktiviteter för Fred och hans granne. Varje lördag och söndag var man ute i skogen, grillade, fiskade, åkte skoter på vintern, kanot eller båt på sommaren. Jag tyckte det var toppen att Fred fick åka iväg och göra så mycket. Fred verkade också tillfreds, många var bilderna jag fick där han käkade grillkorv vid en brasa. Det var inget fel i detta, och kanske var det som det skulle vara då. Det kändes gott och bra.
Nu har Fred en nästan helt utbytt personalgrupp, där kvinnorna i dagsläget faktiskt är i numerärt överläge. Aktiviteterna är i jämförelse med tidigare relativt sällan återkommande. Men, jag har lärt mig lite nytt... En aktivitet för Fred är inte bara att åka ut och grilla etc. En aktivitet är lika gärna att han får hjälp att baka i sitt hem, eller att man anordnar en filmkväll. Fred har idag ett mycket djupare lugn, det är sällan han får ett utbrott och blir så arg att han slåss, det händer nästan aldrig nu. Visserligen har Freds medicin hjälpt honom till ett större lugn, men även det faktum att han blir lyssnad på i hög grad. Han är nog faktiskt en "inne-kille" har jag lärt mig, som tycker om att strosa omkring där hemma, känna sig trygg och bara vara. Förstå mig rätt, Fred var i en stuga i fjällen över Trettondagshelgen, med möjlighet till skoteråkning, han var nyligen iväg på en motorträff, så han är absolut inte isolerad. Men jag har förstått att mina önskningar för Fred, med många och roliga aktiviteter, inte alltid har stämt med Freds behov och den han är. Han orkar inte med för många intryck, för många krav. Han behöver få vara hemma i trygghet och lugn, och han behöver få bestämma själv. Idag - när han blir erbjuden en biltur - händer det att han vägrar vänligt men bestämt. Han kan få frågan flera gånger, försök kan göras att hjälpa honom på med jackan, men om han då vägrar, då bestämmer han. Då säger personalen till mig: Fred ville inte åka ut och fika idag. Han ville vara hemma. Å, det känns som om jag svamlar när jag skriver idag, men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Jag har fattat att alla mina drömmar och önskemål för Freds räkning är mina, att han skulle ha så många och roliga aktiviteter som möjligt som skulle berika hans liv. De önskemålen var mina, men hans liv är hans. Det är svårt att vara mamma till en Fred, som ibland inte förstår sitt eget bästa, som ibland inte vet vad som finns att inspireras av, som behöver hjälp med allt. Det är lätt att man som förälder överför sina egna behov av trygghet för sitt barn, till hur barnet, även det vuxna barnet, ska leva sitt liv. Det ligger nog hos alla föräldrar att man i viss mån ibland tror att man vet vad som är bäst för de egna barnen, men det blir mer uttalat när man har ett barn med funktionsnedsättningar. Men det är viktigt att jag också förstår att oavsett att Fred har sin funktionsnedsättning, så är hans mening med livet hans, hans sätt att vilja leva, är hans. Min uppgift är att vara så lyhörd jag kan inför hans val och vad de står för. Och jag är glad att Freds personal har hjälpt mig på vägen.
Önskar er en l ycklig söndag. Själv ska jag åka och hälsa på Fred efter lunch. Blir han glad då jag kommer? Hoppas! /Maud
-
2011-02-03 06:07:33 |80.170.96.xxx| Maud - Hej Åsa
Tack för ditt jättefina mail som gör mig så glad! Precis det du skriver om är en hjärtefråga för mig. Vems behov tillfredsställer jag som mamma, personal/assistent? Och då blir jag så glad när jag läser att du vill hålla frågan levande, att den ständigt finns uppe till resonemang. Att vara medveten om det svåra i detta - att ständigt reflektera och rannsaka sin egen del i sammanhanget - det är gott. Kanske kan vi inte göra mer, och som du skriver - det är komplicerat! Jättekul att du hörde av dej! Ha det bra! Maud
-
2011-02-06 18:25:43 |85.8.53.xxx| Åsa Holmström - Behov, ja....
För min styvson F är det nog tvärtom. Tror jag åtminstone. Han är en innekille som trivs väldigt bra med att bara slappa i sitt trygga hem med sina välbekanta leksaker, medan hans assistenter gärna vill hitta på annat. Och han kan inte ju inte säga nej. Han följer med, vare sig han vill eller inte.
Han kan visserligen visa att han inte trivs, men jag misstänker (denna misstänksamhet!) att han ofta får foga sig i deras beslut. De känner sig duktiga när de gör en aktivitet.
Många av grejerna de hittar på tycker även F är roligt, men inte alla. Jag hoppas att vi någon gång får hans assistenter (som vill så väl) att alltid ställa sig frågan "Vems behov handlar det här om?"
Jag tror att vi är på god väg i alla fall.
Tack för att du skriver!
//Åsa
-
2011-02-14 09:36:16 |83.186.198.xxx| Maud - Hej Åsa H
Nu ser jag din kommentar och du har så rätt, jag är helt med dej i detta. Vems är behoven - vems är behoven? Man skulle behöva skriva orden med stora bokstäven och rama in dem så att de ständigt finns där, aktuella att läsa. OCH - även Freds och din sons behov växlar - ändras med åren. Nu när Fred är 34 år, är han en annan kille än då han var 16 eller 25. Han behöver sin lilla värld, men visst - den ska prydas med en och annan upplevelsepärla, väl vald för just honom. Visst kan man äta räkmacka i skogen! Måste inte vara på fiket om man inte kan gå dit, men älskar räkmackor. Eller hur?! Kram på dej! Maud
-
2012-04-02 04:46:18 |59.58.154.xxx| Burberry Outlet
The web site taste is wonderful. It's a great place to buy the items. Burberry Outlet sale are made of high leather materials which can be durable and fashionable.
Hej, kul att läsa om dina erfarenheter. Själv sitter jag på den andra sidan och vi på vårt gruppboende och dagverksamhet talar ofta om vems behov vi tillfredställer. Alltså, vill jag gå på bio eller är det XX som vill gå på bio och jag följer med?
Klart kan man inte alltid följa deras ideer, tänk o0m de skulle dra med mig på något helt oacceptabelt ur moralisk,rättslig synvinkel? Då kan det uppstå problem.
Så det är nog vägledning i ett ganska komplicerat samhälle, vi som, som har förmånen att arbeta med dessa underbara människor(oavsett våldsamheter eller ej) skall ägna oss åt.
Mvh Åsa